mähh! och en krans.

Hhrmmpf. Det var ju väldigt vad folk här i Stockholmstrakten har mycket pengar. Att köpa hus för.
Nä, det blev inget köp för oss i helgen. Ett enda litet bud hann vi lägga, sen brakade det iväg och budgivare elva, den rike knösen, blev den lycklige köparen.
Fast det kommer fler hus att kika på framöver. Och vi har inte bråttom, vi har det så bra där vi har det.

En sån här har ni sett förr, fast i en annan variant. En liten rosmarinkrans hör sensommaren till!

Kram på er mina vänner, ta hand om er så hörs vi snart!

Susanne
♥

titta pappa, du var ju modern för länge sen!

Men NU blir man ju ganska stolt. Inte visste jag att jag hade en sådan barfotamysande, innovativ inredningsestet till fader. En sådan här Ernst-vedhämtare gjorde min pappa för säkert 20 år sen, med farex-band och allt (okej, möjligen lite snedare och definitivt utan fårullen. Men ändå!)


Tips om hur du gör din egen hittar du på Hemmakanalen. Om du är så lycklig att du har något att elda i, alltså. (Det har inte vi.)

Husvisningen i söndags var mycket intressant. Nu har man fjärilar i magen här!
Kram på er godingar,

Susanne
♥

till helgen blir det husvisning

Jo, jag erkänner: vi är nog allt lite av Hemnet-oholics här hemma, trots att vi ju trivs jättebra i radhuset. Men det hade ju till exempel inte varit fel att hitta något lite närmare stan, på sikt.

Den rosa pralinen här ovanför finns på lite längre avstånd dock, det var ett sagolikt fint hus som vi gick förbi en kväll i Visby nu i somras.
Jag hade plöjt Anna Janssons Inte ens det förflutna, där hjältinnan Maria Wern ärver ett charmigt gammalt hus innanför ringmuren i Visby. Adressen stod med i boken, Norra Murgatan 14. Så klart blev jag nyfiken, för det finns ju faktiskt en Norra Murgatan. Skriver man verkligen ut en riktig, existerande adress som författare? Och beskriver huset i detalj? Med skumma typer som häckar utanför i mörkret och kikar in genom fönstren och sådär?
Svaret var, nää, det gör man inte. Norra Murgatan 14 är en gräsplätt, den enda mellan de andra husen på gatan :-)

Men, i alla fall var det en mycket mysig kvällspromenad. Det rosa huset ovanför låg i krokarna, alldeles brevid den här brandstationen, den snyggaste jag har sett.

Ha det så gott så hörs vi!
Kram

Susanne
♥

Mera sommarguldkorn - lammskinn

Ett annat fint gotlandsminne vi fick med hem var lammskinnet som nu pryder soffan. Denna soffhörna har definitivt ökat i popularitet sedan vi kom hem, nu sitter vi här allihop och klappar och krafsar helt harmoniskt brevid oss.


Jag köpte det i Boge av den vänliga damen som ägde fåren, hon hade haft får ända sedan sjuttiotalet och berättade hur man ska ta hand om dem (skinnen dårå, inte fåren själva!). De är tvättbara i 30 grader, men det behövs nästan inte, man kan bara torka med lite vatten om det blir någon fläck. (Och definitivt inte låta dem ligga för länge i blöt om de tvättas.)


Den blommiga soffkudden köpte jag på trädgårdsmässan i våras, en favvis.

Bordet går jag i valet och kvalet om jag ska måla men jag tror jag slår till. Jag tänkte måla bordsskivan mörkbrun och benen ljusgråvita.
Vi hörs snart igen - kram!
Susanne

sommarguldkorn - Hablingbo Creperie

Hej på er!

Här sitter jag med en kaffe och pustar ut efter morgonens jogging-gåing-tur med goa vännen J. (Japp, nu får det bli lite mer liv och rörelse på kroppen här! Många bullar och glassar har det blivit i sommar...)
Här är ett litet guldkorn från sommaren, muggar av keramikern Åsa Lindström från Hablingbo Crêperie på ljuvliga Gotland.


De är dyra som skam, så jag hade bestämt innan semestern att minsann inte köpa en endaste mugg ifall vi besökte Hablingbo. Sen kom jag hem med två stycken! Herrn i huset väntade utanför den lilla gårdsbutiken med barnen (definitivt säkrast så!) och frågade när jag kom ut med kassen
"-Vilken blev det?".
"-Ehh? Du menar... vilka?" svarar man oskyldigt då.


Själva Crêperiet (väl värt ett besök även för icke-keramik-galningar) ligger i en gammal lagård med en otroligt mysig uteservering.
Jag åt en galette som heter Nike, med chèvre, ruccola och honung. Helt sagolik.
Kaffet serveras förstås i Åsa Lindströms snygga muggar.

Imorgon börjar vardagslivet på allvar med dagis och fritids. Håhåjaja. Men det är mycket kvar av sommaren 2010, eller hur? Många fina sommarkvällar och helger ska vi ha!
Kram

Susanne
♥