Hej!
Här ligger det slaktade panelgardiner på golvet. Vilken befrielse det var att bli av med dessa skramliga beläten!![]()
Ibland undrar man ju hur man är skapt egentligen. Jag satte upp de här gardinerna när vi flyttade in i radhuset och jag kommer ihåg att jag var så så nöjd med dem!
(Sen kom lillebror in i våra liv och började snart ligga och sparka på dessa aluminiumkanter i tid och otid. Klank. Klank. Klank. Eftersom fönstret är nära TV:n kan det hinnas med ganska många KLANK under en Bollibompastund.)
Nu blir det nytt! Inte den minsta aluminiumprofil i sikte. Vitt linne och snygg stång som kommer från den här sköna damen. Hurra!
Kram
Susanne
♥




