Ibland kan Tidsmästarinnan bli på ett lite spetsigt humör när hon handlar. (Det märks förresten sällan just vid själva handlingstillfället, utan mer efteråt när jag tänker igenom saker och ting. Typiskt.)
Jag tycker det är viktigt hur man blir bemött i affärer. (Jag har gnällt lite förut
här, efter att ha besökt Hans Mikaels här i Stockholm.)
I alla fall. Jag har två fina lyktor som jag är så glad för. Jag köpte dem på underbara Gotland i somras, de två sista blev mina för en hundralapp styck på Lauters på Fårö. (Åk dit! Det är ljuvligt!)
För några veckor sen kom goa vännen M med familj hem till oss, M gillade mina lyktor och eftersom jag springer på stan i stort sett varenda lunch och kära M just nu är hemma med barn lite utanför city, så började jag hålla utkik ifall jag skulle kunna hitta ett par likadana.
Och vilken lycka! På Spiti på Sveavägen fanns flera stycken exemplar av just dessa lyktor! Lite väl dyra var de kanske, dubbla priset jämfört med mina, 200 pix per lykta. Men jag ringde M och hon ville gärna att jag skulle be att få lägga undan ett par.
Jag knatade fram till expediten och frågade om det gick bra. Det verkade väldigt tveksamt. Jag gick ett litet varv till i butiken och gick sedan tillbaka till samma expedit som jag hade pratat med två minuter tidigare. (Hon sa "hej" lika uttryckslöst igen, som att hon aldrig hade sett mig förut.)
-Då skulle jag vilja lägga undan två lyktor, sa jag.
Expediten frågade sin kollega om det var OK att lägga undan varor.
-Finns det fler i butiken? sa kollegan.
-Ja, det gör det, sa jag.
-Jaha, ja men då
behöver vi ju inte lägga undan, sa "min" expedit. Hrmpf. Precis som att hon skulle hålla reda på om någon annan kund kom och shoppade loss på de fyra-fem lyktor som fanns kvar, och i det läget komma ihåg att ta undan två till mig!
Men då förklarade hennes kollega att om det fanns flera lyktor kvar så gick det bra att lägga undan ett par. Tills dagen efter, samma tid (runt lunch). Längre kunde inte komma på fråga.
Jag förstår absolut om man inte vill lägga undan varor som det bara finns ett enstaka exemplar kvar av. Men såå långt inne ska det väl inte sitta om det nu finns flera stycken kvar?
Jag kan också förstå om man inte vill lägga undan en vara i flera dagar.
Men jag tror att man tjänar på att ha ett vänligt sätt - särskilt när man tar så bra betalt. Då fungerar det liksom inte att vara lite avmätt och halvintresserad som expedit. Inte för mig iallafall. (Men de har nog mycket flashigare kunder på Spiti som handlar för tusentals kronor åt gången.)
I slutänden blev det inga lyktor inhandlade, och det berodde faktiskt på bemötandet. (Sen kanske expediten var alldeles ny eller hade en dålig dag och de är jättetrevliga alla andra dagar, det vet man ju inte!)
Så, nu har jag gnällt klart för idag.
(Jag är snäll också. Ibland.)
Kram