I'm bonnig and I'm proud!

Hej govänner!
Äntligen har de kommit upp, tulpankompisarna som jag tryckte ner i zinkbaljan utan större förhoppningar i höstas!


Vår rabarber är tydligen besatt av en alien som kommer att födas fram när som helst nu, ni ser ju själva. Herrn i huset fotograferade.

Idag ska jag på ett jobb-evenemang som jag måste erkänna att jag bävar lite inför...
Det finns en klick människor i mediebranschen här i Stockholm som är så extremt hippa så att det nästan blir komiskt (fast samtidigt lite läskigt, om du förstår hur jag menar!).
De flesta jag träffar är otroligt trevliga och bra att ha att göra med på alla sätt och vis, men idag ska jag träffa ett helt gäng som jag inte mött personligen förut, och man är ju en lantis i själ och hjärta, va. En lantis för tillfället i desperat behov av en frisör. Och lite manikyr. Och snofsigare kläder.

Men - äh! Jag får väl gå dit och mingla i min nya jacka från Ge-Kås för 239 pix (som jag faktiskt tycker är fin) och vara lite bonnig och unik!
(Fast du kan väl vara go och hålla tummarna för att jag åtminstone slipper stå där med mosad banan eller barnsnor på kläderna i allt för stora mängder...)

Tack goaste ni som lämnar så rara och snälla kommentarer här i bloggen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser!
Ta hand om dig och ha en fin helg!
Många kramar

S.