lycka och fasa på loppis

Hallå på er mina sockerkringlor,
På loppis häromdagen fanns en rejäl ljusstake, illa matchad med en rätt tantig glasmanschett, och ett ännu fulare gulnat stearinljus. Hm.
Om jag tänkte bort den där manschetten och det fula ljuset så gillade jag den jättemycket. När jag kikade lite närmare visade det sig vara en betongljusstake av coola Tove Adman. Hurra! Den heter Gus, vet jag nu. De kostar ganska mycket (kolla här!) så det är ju hur kul som helst att hitta en för några tior. Värsta fyndet!
MEN! Så vaknar habegäret. Man undrar om kanske maken till den här ljusstaken finns någon annanstans på loppisen? Då vill jag ha den!! Den verkar ju liksom vara en av ett par, och vem ger bort bara en till loppis? Eller, arrrgghhh, är det någon annan spekulant som hunnit före mig, och bestämt sig för att köpa bara en?


Jag och sjuåringen spanade ivrigt runt på flera ställen, men vi lyckades inte hitta någon annan likadan ljusstake. Så nu har jag bestämt att jag är nöjd med den jag har, he he. (Och så tänker jag, man kan ju faktiskt hålla ögonen öppna framöver. Man vet aldrig vad som dyker upp på loppis...)

Nu märks det faktiskt att dagarna blir ljusare och ljusare. Och så är det lönedags, tack gode tid för det säger jag!
Ta hand om er så hörs vi snart.
En varm januarikram

Susanne
♥