7 januari 2008

varför ett lakan ger mig beslutsångest

Nu har jag dragit hem ett nytt loppisfynd, till övriga familjens förundran och glädje.
En lampa i vitt glas. På loppisen hade den en enorm och hiskelig skärm (en sån som är dekorerad med draperingar i sammet som samlar damm, och en liten slokande tygros på mitten), vilket gjorde att jag först inte alls såg själva lampan. Jag behöver nog öva mig på att se bortom sammetsdraperingarna! Det var faktiskt en vän till familjen, M, som hittade den åt mig, hon är fantastisk på att hitta fina saker på loppis, liksom mamma. Pruta är de bra på båda damerna också. Jag tycker det är svårt, men jag försöker minsann ibland jag med!

Nu ser den väl kanske inte så mycket ut för världen än eftersom den saknar skärm, jag vägrade nämligen ta med sammetsdragspelet hem från loppisen :-)
Ny skärm måste alltså fixas. Jag hittade i mina lådor ett vackert gammalt barnlakan med fin spetskant och ett broderat "L". Å vilket arbete. Undrar vems lille älskade bäbis "L" var...
Jag tänkte försöka mig på en klassisk lampkjol, men kan man verkligen med att klippa sönder ett sånt här fint litet lakan? Jag har ju aldrig ens provat att göra en lampskärm förut.


Nu slipper jag nog ändå bli nervös och fumla med saxen, för spetsen räcker inte runt hela lampskärmsstommen (som jag snodde i mammas förråd). Jag får väl hitta ett större lakan som jag kan med att klippa i, helst med en reva eller så, som det inte gör nåt om jag förstör...


Äh, man ska kanske inte ha för stor respekt för gamla ting heller.
Brukar du känna dig lite nervös eller tveksam innan du drar första penseldraget eller sätter saxen i något gammalt fint?

Ha det så himmelens gott i januarikylan, du som läser det här. Snart kommer ljuset (hjälp, då blir det till att putsa fönstren!)
En stor varm kram

S.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Kan det vara möjligt att fönsterna ska snart putsas, de gjorde vi ju nyss, du måste skoja...ha ha
Ibland är det svårt att kanske klippa i ett fint tyg eller måla om något. För mig beror det på vilket sinnestillstånd jag befinner mig i.
Men du ska du verkligen klippa i det fina lakanet ?...Skojar bara
Kram ewa

Karin i Villa Grå sa...

Vilket fynd, lampfoten är så fin!

Jag har inga som helst betänkligheter när det gäller att måla gamla möbler, ramar eller liknande. Däremot kan jag inte klippa i gamla lakan, det går bara inte. Jag blötlägger dem i klorin och tvättar dem i skållande hett vatten, men sedan inbillar jag mig ändå att de ljuva drömmarna och kärleken sitter kvar i det gamla tyget... *ler* Jag använder dem till våra egna sängar och sover så gott!

Ibland när jag tittar på gamla örngott och lakan känns det fel, som om det bara har drömts mardrömmar på dem och grälats mellan dem som sovit på dem. Då avstår jag - eller tar fram saxen. Inte annars.

Kram, Karin

Kamomilla sa...

Åh jo, den där ångesten känner jag igen. Brukar känna så när jag ska knipsa av gamla bestick för mina smycken, för det finns aldrig nån garanti på att det blir bra...

Ann-Catrin sa...

Jo du den lilla ångesten jan jag nog känna..hua..men sen går det anabbt över..hihi.
Underbart lakan..tänk vilka arbeten de lade ner förut. Jag köpare alltid gamla örnngott..kan knappt ligga på andra..
Sån vacker bild du tog!!
Lycka till med lampskärmen..sånt skulle inte jag kunna.
kram A-C

Radhusdrömmar sa...

Fin lampfot! Jag hejar på dig, jag tror du kan fixa en alldeles utmärkt skärm till den.

Vi får ta och kolla upp om det är några loppisar på gång i närheten och gå och kika lite.

Kram Jo

Vårt lilla hem sa...

Jag kan tänka mig hur fint det kommer bli med en fin lampskärm till den söta foten!!

Jag känner ofta samma sak, kan bli såå tveksam över att "ta söder" nåt gammalt och göra om. Speciellt tyg och kläder.
När det gäller möbler är jag inte så knusslig. Fram med den vita färgen bara :)

Jag har sett så många sy så fina lampkjolar och vill också göra en, känns lite svårt dock. Hmm får klura lite :)

Ha en himlans fin dag du med!

Kram, Jenny

Anonym sa...

Jättefin lampfot, ska bli jättekul att få se den med skärm sedan!!

Känner igen mig precis i det du skrev om att bli lite nervös att sätta saxen eller dra första penseldraget... Jag har också ett jättevackert gammalt lakan med spets som jag har för avsikt att sy kuddfodral av:-) Kommer liksom inte till skott med det för jag har nästan inte hjärta att klippa i lakanet som är helt felfritt och bländande vitt... Likaså en gammal ljusstake som egentligen är vacker som den är MEN som jag vill se vit, penseln dröjer där med....:-)
Du har en jättemysig och fin blogg som är ett nöje att läsa!!
Kram

Tingeltangel sa...

Vilken fantastiskt vackert lakan. Jag kan förstå att det tar emot att sätta saxen i det.

Lilla Blanka sa...

Ja ibland känns det svårt...spetsarna är underbara i alla fall!
Men det blir säkert jättefint om du använder dem till något annat oxå.
Kram
Mia

Anonym sa...

Vad fin din blogg är!
Tänk att "L" inte var en bäbis utan en tjock och bortskämd mops, så går det kanske lättare att klippa i tyget! Hö hö.
See ya tomorrow! / Syster

Solsjö - Under en vind sa...

Men du vilken fin lampfot!!!! Jag har varit ganska försiktig med att måla och fixa med gamla saker innan, men numera resonerar jag så: hellre måla och älska det än att avsky och gömma undan det....Många saker blir så mycket finare och personligare om man gör om det! Är du rädd om tyget kan du kanske testsy på ett ungefär i ett annat tyg först! "Övningskörning"....Vill se det klart sen förstås, hi hi....kram!

alegni sa...

tack för besöket o välkommen åter! jag har varit o kikat på din fina sida många gånger, men jag är ju så blyg för att lämna kommentarer ;)
visst är det synd att klippa i gamla lakan, men å andra sidan kan du ju njuta av en vacker lampskärm varje dag!
h. ingela

Brunkullan sa...

Jag är som du. Ångest och svett. Men det brukar sluta med att jag målar eller klipper!

Men bara i loppis fynd. Arvegods är mer heligt. Skulle inte kunna klippa sönder nått mormor gjort. Däremot kan jag måla arvegods. Det går ju att återställa någotså när, men inte en upprepad duk!!!

Ser fram emot att se den där lampskärmen:-D